De större tjejerna har varit snoriga mer eller mindre hela veckan, jag fick både feber och snuva samt en svår värk i går, fredag. Huuga, vad ont jag hade och vad jag frös. Idag har jag dessutom varit så trött att jag nästan somnade i stolen där jag satt. Hmm.. Hoppas detta ger med sig så snabbt som möjligt!
De strategiska måtten för lilla Vanessa är nu 6,3 kg och 64 cm. Hon fick sin andra vaccinspruta i veckan, så nu behöver hon inget förrän hon är 1 år. Man får ju lite välja det där nu för tiden, så vi valde bort sådana som vi inte gett åt de större flickorna heller.
Dessutom fick vi ett brev hem på posten om ett nytt vaccin som just nu kontrolleras och testas på babysar och vi erbjöds att ta del i detta test med våran Vanessa. Men något sådant ville vi inte gå med i. Har ju hört så mycket som gått snett med olika vacciner så man blir riktigt rädd ibland måste jag erkänna...
Skulle gärna göra ett längre inlägg, när det är så länge sen jag skrev något, men mitt huvud dunkar och näsan rinner samtidigt som den är stockad, så det är inte så lätt liv jag lever just nu. Men det hjälper ju inte att tycka synd om sig själv.
Ska istället ta och njuta av att sova utan att bli störd av snarkningar, ja åtminstone halva natten, för mannen är ute med fotbollslaget. Nån typ av säsongsavslutningsfest tror jag det är.
Ni får istället några bilder från vår Lapplandsresa som jag gjorde tillsammans med flickorna och min mor för ett par veckor sedan. Mannen stannade hemma och jobbade,
De strategiska måtten för lilla Vanessa är nu 6,3 kg och 64 cm. Hon fick sin andra vaccinspruta i veckan, så nu behöver hon inget förrän hon är 1 år. Man får ju lite välja det där nu för tiden, så vi valde bort sådana som vi inte gett åt de större flickorna heller.
Dessutom fick vi ett brev hem på posten om ett nytt vaccin som just nu kontrolleras och testas på babysar och vi erbjöds att ta del i detta test med våran Vanessa. Men något sådant ville vi inte gå med i. Har ju hört så mycket som gått snett med olika vacciner så man blir riktigt rädd ibland måste jag erkänna...
Skulle gärna göra ett längre inlägg, när det är så länge sen jag skrev något, men mitt huvud dunkar och näsan rinner samtidigt som den är stockad, så det är inte så lätt liv jag lever just nu. Men det hjälper ju inte att tycka synd om sig själv.
Ska istället ta och njuta av att sova utan att bli störd av snarkningar, ja åtminstone halva natten, för mannen är ute med fotbollslaget. Nån typ av säsongsavslutningsfest tror jag det är.
Ni får istället några bilder från vår Lapplandsresa som jag gjorde tillsammans med flickorna och min mor för ett par veckor sedan. Mannen stannade hemma och jobbade,
Vi gick varje dag ner till stranden, ibland hade vi med lite brödsmulor åt ankorna.
kvack, kvack...
Vanessa var intresserad av allt i sin omgivning.
Vi insåg att sommaren är över...
och hösten är här.
Det fanns många lekparker, till de större flickornas förtjusning. De klättrade, sprang och gungade...
lilla tittade på när storasystrarna lekte... och njöt av den vackra utsikten.
Vi hade en riktigt trevlig resa och stora behövde ta ledigt endast 3 dagar från skolan, sen hade hon ju läxorna med förstås. Men jag kom till den insikten att det nog blir bäst att planera in ledigheter/resor till lovdagar och andra ledigheter från skolan, så hon inte missar så mycket. Förut har det ju bara varit att packa väskorna och dra iväg liksom. Men inte mera.
Nu är det läggdags,
God natt från mig!
Kommentera