Fick rådet att stanna upp, leva i nuet, inte jobba för hårt och planera långsiktigt med tanke på hälsan och familjen, inget annat.
Mycket bra råd, men mycket svårt.
Inte kul att få höra att man gjort fel, jobbat för hårt, lagt sig själv i andra hand för länge. Men sanningen gör ont. Och vakna upp är ju bra. Att ta tag i saken innan det är för sent, är också bra. Det är nu eller aldrig.
Att göra det i teorin är enklare än att göra det i praktiken. Min läxa blev att göra en plan. Först för en månad framåt. Sen för ett halvt år framåt. Sedan ännu för ett respektive fem år. Tio år känns för långt fram men ifall jag kommer på något kommer
jag att fylla i den punkten också.
Det blir även en ny EKG-mätning, lika som för två år sedan. För att se om något ändrats på den fronten.
Det blev alltså nu inledningsvis en spontan Haparanda-reda med min man! Utan barn. Kände mig helt vilsen. 😂 Helt ovant och konstigt. Men SÅ behövligt. Man kan på ett helt annat sätt koncentrera sig på sig själv, och inget annat än
oss. Just här. Just nu.
Ta vara på tiden.
På återseende.
Kommentera