...skriva ett inlägg innan jag börjar med den tråkiga faktureringen.
Idag hade maken sitt läkarbesök. Och nu är stödet som ännu för en vecka sedan, strängt skulle hållas på dag som natt, ett minne blott. Nu kan det göra mera skada än nytta, enligt läkaren. Jahapp, men vad bra, då kan vi slänga den åt fanders.
Men kryckorna då? Jaaaa, dom kan du lämna bort om du klarar av det, hahaha. Jahapp, hur tolkar man det då? Med lite sarkasm i rösten låter det nästan som något en läkare skulle säga om han vill att man avsiktligt ska skada sig... Prova bara du... Så ses vi igen, mycket snart!
Ok, men då måste man väl känna efter själv. Om man har håriga ljushuvuden till läkare, måste man väl göra en del beslut själv. Sen att maken inte kan gå med tårna rakt fram utan har dem i fel läge - åt sidan - hela tiden är inget märkvärdigt. Hmm.. Om jag bara kunde läsa av röntgenbilder själv alltså! Då skulle jag ligga på samma läge som han, överläkaren på kirurgi.
Ääh... Har ingen tilltro till några läkare längre och det är verkligen synd, ska man gå och vara rädd för att bli allvarligt skadad nu? För ingen kan ändå hjälpa mig, jag kommer att förblöda till döds. Tack för det medicinska kunnigheten liksom. Förresten kan jag, så länge jag är vid medvetande stoppa blodflödet själv, men efteråt är det adjöss och god natt.
Märks det att jag är trött all bristande sjukvård överhuvud taget? Om inte, ska jag ännu berätta om grannen, som sändes hem med sin dotters brutna hand. TVÅ GÅNGER! För att senare få ett samtal. Ni måste komma tillbaka omedelbart! Ni har åkt hem med dottern som har av sin arm! Just det, men det var ju det dom visste själva, men ändå blev hemskickade. GAAAAAH!!!
Nu ska jag ta och lugna ner mig och blanda honungsvatten åt flickorna som hostar ikapp med varandra. Gjorde en gräddtårta åt dem som lite uppiggande, eftersom denna flunssa har pågått i en vecka nu. En är mera rastlös än den andra...
Och just när jag trodde att det lugnar ner sig snart, fick jag ett samtal att jag behövs och städa ur en villa/sommarstuga så den blir inflyttningsklar! "Alltid redo" som jag är lovar jag att komma med moppen i högsta hugg strax på måndag morgon. Första dagen på sommarlovet. Vilket skämt!
Men allt går, med positiv inställning. Det hör ni ju. :)
Hej svejs!
Idag hade maken sitt läkarbesök. Och nu är stödet som ännu för en vecka sedan, strängt skulle hållas på dag som natt, ett minne blott. Nu kan det göra mera skada än nytta, enligt läkaren. Jahapp, men vad bra, då kan vi slänga den åt fanders.
Men kryckorna då? Jaaaa, dom kan du lämna bort om du klarar av det, hahaha. Jahapp, hur tolkar man det då? Med lite sarkasm i rösten låter det nästan som något en läkare skulle säga om han vill att man avsiktligt ska skada sig... Prova bara du... Så ses vi igen, mycket snart!
Ok, men då måste man väl känna efter själv. Om man har håriga ljushuvuden till läkare, måste man väl göra en del beslut själv. Sen att maken inte kan gå med tårna rakt fram utan har dem i fel läge - åt sidan - hela tiden är inget märkvärdigt. Hmm.. Om jag bara kunde läsa av röntgenbilder själv alltså! Då skulle jag ligga på samma läge som han, överläkaren på kirurgi.
Ääh... Har ingen tilltro till några läkare längre och det är verkligen synd, ska man gå och vara rädd för att bli allvarligt skadad nu? För ingen kan ändå hjälpa mig, jag kommer att förblöda till döds. Tack för det medicinska kunnigheten liksom. Förresten kan jag, så länge jag är vid medvetande stoppa blodflödet själv, men efteråt är det adjöss och god natt.
Märks det att jag är trött all bristande sjukvård överhuvud taget? Om inte, ska jag ännu berätta om grannen, som sändes hem med sin dotters brutna hand. TVÅ GÅNGER! För att senare få ett samtal. Ni måste komma tillbaka omedelbart! Ni har åkt hem med dottern som har av sin arm! Just det, men det var ju det dom visste själva, men ändå blev hemskickade. GAAAAAH!!!
Nu ska jag ta och lugna ner mig och blanda honungsvatten åt flickorna som hostar ikapp med varandra. Gjorde en gräddtårta åt dem som lite uppiggande, eftersom denna flunssa har pågått i en vecka nu. En är mera rastlös än den andra...
Och just när jag trodde att det lugnar ner sig snart, fick jag ett samtal att jag behövs och städa ur en villa/sommarstuga så den blir inflyttningsklar! "Alltid redo" som jag är lovar jag att komma med moppen i högsta hugg strax på måndag morgon. Första dagen på sommarlovet. Vilket skämt!
Men allt går, med positiv inställning. Det hör ni ju. :)
Hej svejs!
Kommentera