Ni har väl kommit ihåg att flytta klockorna en timme MOT sommaren? För det är ju dit vi ska. :)
Och imorgon börjar april-månad. Den månad som jag har väntat på i nästan ett år. :) Nio månader, för att vara lite mer exakt.
Tiden går mycket snabbt. Vare sig man vill eller inte. Bra på ett sätt. Lite skrämmande på ett sätt. Men det känns lättare när man har ett mål man strävar efter.
Nu, med förlossningen också, så har vi som hemläxa från ptofylaxkursen att komma på ett gemensamt mål, jag och mannen, som vi jobbar tillsammans för att nå.
Exempel på ett bra och realistiskt mål är, att man åker hem i bilen med babyn i bilstolen. Som "morot" användes ett par pyttesmå sockor, som babyn skulle ha på sig under hemfärden. Sockorna fanns med i förlossningssalen hela tiden, så de blivande föräldrarna kom genom värkarna med ett gemensamt mål. Fint tycker jag.
Exempel på ett annat mål är att den blivande mamman ville få epidural. Paret klarade av värk efter värk, tills de tyckte att det blev för smärtsamt och sen fick hon den efterlängtade epiduralen. Alla smärtor försvann för en tid. Målet var nått. Men babyn var inte ute ännu... Så var skulle de nu hitta krafter att fortsätta? De hade lång väg att gå ännu. Men deras gemensamma målet var redan uppnått.
Så klokast är att ha en bild av något EFTER förlossningen. När allt är över liksom. Känslan när all smärta på en gång försvinner sekunden som babyn är ute? När man sitter i sitt rum på avdelningen med sin baby i famnen och ammar?
Jag har ett häfte där jag skrivit om mina tankar när förlossningen kommit igång och båda förlossnings berättelserna. Kul att läsa i ett senare skede. Det kan vara ett mål. När jag sitter och skriver om hur förlossningen förlöpte? Och sen detta, när vi inte vet om det blir en flicka eller en pojke. Det i sig kan vara ett spännande mål i sig; att få reda på vem som legat där inne i alla dessa månader.
Ja, som märks så tänker jag mycket på förlossningen nu. För att det närmar sig hela tiden och jag blir lite nervös.
Imorgon blev vi bjudna till en kompis, våra bekanta m.fam. Barnen vill leka och vi vuxna har inte träffats på ett bra tag. Så det blir morgondagens program, när stora ändå är ledig från förskolan.
Vi ska ut i skogen idag igen och önskan om en picnickorg uttrycktes igår, så det ska jag börja fixa nu.
Ha en bra dag!
Hej svejs!
Och imorgon börjar april-månad. Den månad som jag har väntat på i nästan ett år. :) Nio månader, för att vara lite mer exakt.
Tiden går mycket snabbt. Vare sig man vill eller inte. Bra på ett sätt. Lite skrämmande på ett sätt. Men det känns lättare när man har ett mål man strävar efter.
Nu, med förlossningen också, så har vi som hemläxa från ptofylaxkursen att komma på ett gemensamt mål, jag och mannen, som vi jobbar tillsammans för att nå.
Exempel på ett bra och realistiskt mål är, att man åker hem i bilen med babyn i bilstolen. Som "morot" användes ett par pyttesmå sockor, som babyn skulle ha på sig under hemfärden. Sockorna fanns med i förlossningssalen hela tiden, så de blivande föräldrarna kom genom värkarna med ett gemensamt mål. Fint tycker jag.
Exempel på ett annat mål är att den blivande mamman ville få epidural. Paret klarade av värk efter värk, tills de tyckte att det blev för smärtsamt och sen fick hon den efterlängtade epiduralen. Alla smärtor försvann för en tid. Målet var nått. Men babyn var inte ute ännu... Så var skulle de nu hitta krafter att fortsätta? De hade lång väg att gå ännu. Men deras gemensamma målet var redan uppnått.
Så klokast är att ha en bild av något EFTER förlossningen. När allt är över liksom. Känslan när all smärta på en gång försvinner sekunden som babyn är ute? När man sitter i sitt rum på avdelningen med sin baby i famnen och ammar?
Jag har ett häfte där jag skrivit om mina tankar när förlossningen kommit igång och båda förlossnings berättelserna. Kul att läsa i ett senare skede. Det kan vara ett mål. När jag sitter och skriver om hur förlossningen förlöpte? Och sen detta, när vi inte vet om det blir en flicka eller en pojke. Det i sig kan vara ett spännande mål i sig; att få reda på vem som legat där inne i alla dessa månader.
Ja, som märks så tänker jag mycket på förlossningen nu. För att det närmar sig hela tiden och jag blir lite nervös.
Imorgon blev vi bjudna till en kompis, våra bekanta m.fam. Barnen vill leka och vi vuxna har inte träffats på ett bra tag. Så det blir morgondagens program, när stora ändå är ledig från förskolan.
Vi ska ut i skogen idag igen och önskan om en picnickorg uttrycktes igår, så det ska jag börja fixa nu.
Ha en bra dag!
Hej svejs!
Kommentera